Miichelle <3

Jag hör precis hur en ambulans med sirener åkar untanför och börjar tänka.

För nästan två veckor sedan låg jag i en sådan.

Jag är fortfarande helt chockad att jag hade sådan tur.

Det var sådan läskig känsla, när jag ramlade så det kändes liksom...

Jag kände hur all luft försvann låg helt ensam på marken och försökte få luft.

försökte hålla mig vaken, sammtidigt som jag kände att hela ryggen donade bort.

När jag låg där i en ambulans och skakade.

En sådan smärta...

Jag har fortfarande kvar denna smärta men den är mycket bättre.

Men blir fortfarande skarrad av tanken, tänk att jag kanske lagat där på sjukhuset förlamad...

Vem vet när jag skulle vaknat, kanske aldrig skulle vaknat upp ?

Nej usch vilken tur jag hade !

jag har verkligen lärt mig min läxa att inte rida utan skydd !

tack godegud att skydd uppfanns <3

Tipps till er som rider ut själv;

Ha alltid skydd,

Ha alltid en telefon med er,

var försiktig

och ta hand om er själva !

Ni som inte vart med om den här känslan är de väldigt svårt att föreställa sig hur de känns.

jag har pratat ganska mycket om det den senaste tiden, men det är för att jag själv känner att jag behöver dela med mig av vad jag känner och tycker. Men ge aldrig upp, visa dig aldrig svag ! Olyckor händer, det är bara att kasta sig upp igen ! Dock måste jag vänta tills jag fått mitt skydd och ryggen är bättre. Så kommer inte åka ut till stallet i morron. Inte nästa torsdag heller då jag åker upp till dalarna för begravningen. Inte torsdagen efter de, då ska jag ut med mormors hundar och tävla. Men kommer nog rida efter hundtävlingen då jävlar asså ! haha och under sommaren ska jag rida mycket.