Miichelle <3

Igår när jag "bråkade" med Richard så vart jag förbannad och gick till bussen själv. Under den tiden tänkte jag något extremt och tänker på det redan nu. Jag tror att jag är rädd. Rädd för att bli lämnad. Mitt första förhållande var med Sebastian, de var som dans på rosor, allting var precis som det skulle vi bråkade aldrig eller någonting förutom den sista månaden då han började vara smått "otrogen" emot mig. Han var jätte mycket med en tjej, och ja kände på mig hela tiden att de skulle hända någonting mellan dem eftersom han sa till mej att de skulle bada näck tsm osv.. Jag blev då väldigt över beskyddande. Vi började bråka riktigt mkt, på våran 7 månaders dag skulle vi träffas eftersom jag varit på Tereses landställe under helgen. Jag trodde att han skulle överraska mig med någonting men säger istället att de är slut. Det var en av mina värsta dagar i hela mitt liv... Varje gång ja tänker på de får jag tårar i ögonen för jag minns hur förkrossad jag blev. Kunde inte äta på nästan 2 veckor. När sommaren var slut fick jag reda på att Sebastian hade haft sex med den där tjejen. (i told you) I september ungefär började ja försöka träffa andra killar de ena ledde till de andra och ja gick in hastigt i ett förhållande med nån liten kille som hette Jimmy tydligen. Iallafall, vi bråkade varje dag, gjorde slut minst 3 gånger i veckan men blev alltid tillsammans igen. Han var riiiktigt överbeskyddande, ringde till mina vänner och kollade så att ja verkligen var med dem ? När jag skulle på bio med min låtsas farsa skrek han i telefon till mig "men glöm inte att knulla honom också" jag menar, vem säger nått sånt ? Han har tagit stryp tag på mig en gång, och knuffat mig så jag flög in i en dörr hårt. Mamma sa de också att han var inte riktigt frisk. den 7 februari gjorde jag så att han skulle göra slut med mig och när han äntligen gjort de så tog jag ALDRIG tillbaka honom igen ! Efter de har jag hållt mig borta från killar, varit med mina tjejkompisar och försökt glömma allting.

Det  jag menar med detta är att jag tror att när jag känner mig osäker, när de känns som om att killen ska lämna mig eller nånting i den stilen så börjar jag att bråka och ta upp saker som egentligen inte har varit nått problem innan bara för att visa att jag inte är svag. För när jag bråkar så känner jag att han ångrar sig och försöker visa mig att jag betyder nått att han aldrig skulle lämna mig. Som när jag går, och han kommer efter då känner jag att jag betyder någonting för honom. Om vi nu skulle göra slut så är de inte jag som vill bli dumpad... Det är jätte svårt för mig att förklara hur jag känner. men jag känner verkligen rädsla, för att bli lämnad, ensam igen. På de sättet som sebbe förstörde mitt hjärta vill jag aldrig vara med om igen. för när jag väl börjar gilla en kille så är jag fast. Man ska inte dra alla killar över en kant, men jag känner fortfarande rädsla... Richard tillexempel, känner mig så sjukt trygg när han håller om mig, när han kysser mig blir jag varm i hela kroppen, att känna hans värme emot min gör mig helt stum, de finns ingenting bättre än att stå och höra hans hjärta slå när han håller om mig och lutar sitt huvud mot mitt, han får hela min värld att skrika kärlek. för jag är verkligen döö kär i honom. Men jag känner oro hela tiden till att förlora honom. Och kan inte koncentrera mig nu när allting bara är skit mellan oss. Jag är dum i huvdet, jag är helt jävla fuckt up jag vet ! Jag säger saker jag inte menar till honom, jag gör saker som jag sen ångrar. Han måste tycka att ja är helt cp, men jag har nog aldrig tyckt om en kille såhär mkt som jag gör med richard. han betyder redan mer än vad sebastian betydde för mig, tro mig då är de mycket.  Känner mig svag utan honom.

Jag vet inte vad jag ska göra längre, kommer vell säkert förlora honom närsom helst också...

Så snälla människor, sluta säga att mitt liv är parfekt för de enda parfekta jag har i mitt liv är Richard, min familj & mina underbara vänner som ställer upp. De är ni som gör mitt liv parfekt.