Miichelle <3

Låt i 2 timmar och tänkte och tänkte... Om några timmar är det ett helt nytt år, nya tag och hela fadderullan. Jag tänker inte sitta och ljuga för er i bloggen om att detta år ska jag kämpa osv som alla andra bloggare gör. Detta år kommer verkligen vara lärorikt men ja kan inte säga att ja ska ge allt för de kommer jag aldrig orka göra även fast jag hemskt gärna skulle vilja. Nu är det sista terminen i nian, sista terminen med mina älskade tjejer ochkillar. Jag har länge sagt att ja kommer skutta av lycka när nian är över men jag har nog fel. För när jag tänker efter så har dessa 2 år vart en utav mina bästa år någonsin. När man börjar gymnasiumet är de dags att börja om på nytt igen, jag är absolut inte rädd för att börja om på nytt för de har ja redan gjort x antal gånger. Däremot är jag ledsen över att lämna alla underbara personer man lärt känna under dessa två år. Jag byter inte bara skola utan flyttar även. Kommer inte ens bo i Stockholm sen, de är ett stort steg för mig, de är vad jag kallar att börja om på nytt. Men de jag kommer sakna med nian är att få vara sig själv, klä sig hur man vill men ändå passa in, vi är som en stor familj helt enkelt och de finns ingen av er som jag vill förlora för ni är precis lika underbara allihoppa på era sätt speciellt. Camelia, Mona, Heradi, Tania & Halima. Ni som stått mig närmast den senaste tiden. Jag vill bara att ni ska veta att jag alltid kommer finnas där för er även fast ja inte bor granne med er längre. Ska verkligen njuta av den sista terminen... Finns så många minnen vi delat, skidresan, nattvandringen osv...

de är inte bara klassen/erna jag kommer sakna utan kommer sakna det mesta om jag ska vara ärlig alla minnen man har från ghettot de vill säga. De må vara en skit plats men en plats som verkligen fått mig att inse hur världen verkligen kan se ut, hur svårt personer kan ha de osv. Vi människor inte bara blinda för kärleken utan även för samhället.