4 Juni - babbel om min mage...
Jag vet inte vad som är värst längre, smärtan eller att jag blir hemma liggande.
Smärtan är någon enorm och ligger bara och gråter. Men den börjar nästan bli en vana, har glömt hur det känns att kunna äta normalt utan att få dessa smärtor, utan att behöva ligga och hålla om sina ben för att försöka lätta på trycket i magen. Eller är det värre att jag måste ligga hemma, sova och tycka synd om mig själv ? Jag vill gå ut, hänga med kompisar och ha kul. Inte ligga hemma för mig själv och kolla på film efter film. Men det finns inte så mycket val längre. Om inte doktorn hittar felet på min mage så vet jag seriöst inte vad jag kommer göra med mitt liv. Eftersom blir man misshandlad, våldtagen, eller nått sånt kan man alltid lösa de och gå vidare. Men om man har en mage som gör att man ligger och gråter i timmar och doktornerna inte vet vad det är. Så kan man inte göra någonting ! Jag tänker inte leva med denna smärta... Mår verkligen inge bra just nu... sitter helt tårögd och önskar att jag aldrig fötts.. nog med dyster het... Bloggar när jag mår bra igen. Tack alla underbara vänner som finns och stöttar mig. ´Nu ska jag lägga mej och kolla på en film Vi hörs nångång...
