Miichelle <3

Nu börjar jag bli rädd på riktigt. Jag vet inte vad det är, jag vet inte varför jag får så som jag får. Det jag vet är att jag inte vill ha det. Så fort jag äter någonting spelar ingen roll vad det är, eller jo så fort det inte är sallad. Så får jag sånna kramper i magen att jag mår illa, jag får sitta på toaletten i timmar. Får så fruktansvärt ont i min mage att jag ligger i fosterställning och gråter. Det har hänt flera gånger, jag trodde först att det var mjölk. Men det var fel, så då gissade jag på fett, men det visade sig också vara fel. För till frukost tog jag ett mörkt bröd med mycket fiber i och ett glas Juice, när jag kommit till halva smörgåsen kände jag att om jag stoppar i en liten smula bröd i min mun kommer jag spy. Inte för att jag är mätt, utan för att jag blir äcklad. VARFÖR ? Jag komer börja få ätstörningar av det här ! Jag är rädd för mat, jag är rädd för att äta. Jag tog det som en posetiv sak i början, att jag bara skulle äta nyttigt. Men det har ingenting med det att göra längre, det spelar ingen roll vad jag äter nu ! Igår kunde jag trycka i mig soppa och en glass, idag kan jag inte ens äta en liten macka ? Varför har vi doktorer om de nu inte kan hitta felet ? Jag har kollat flera gånger vad det är som är fel med min mage, min moster också. Fast mina besvär har blivit mycket värre än vad de var. Det känns verkligen som om att nån trycker in magen på mig, det käns som om att magen dras innåt. Jag vill veta vad problemet är så jag kan lösa det. När jag legat och tryckt en lång stund så blir det bättre. Men då kommer den dundrande huvudvärken och min yrsel. Allting börjar gunga och jag har jätte svårt att hålla balansen i styr. Jag mår illa, jag vill inte äta. Är så orolig att jag ska börja få ätstörningar för jag har sett hur svårt människor har för att få bort dem... Är så rädd just nu, vill inte mer. Ska ner och träna vid 10 tiden och kolla om det blir bättre, om inte så tänker jag lägga mej ner och sova. Behöver Sebastians D's heliga kramar just nu :( var du tvungen att åka iväg, saknar dej redan...

Det känns som om att jag kommer kolappsa när som helst.