Miichelle <3

Ålderna, de är bara en siffra, inse de !

Det kliar i fingrarna måste få skriva ner lite tankar, och det är ju de bloggen är till för.

Jag blir irreterad men sammtidigt besviken på vissa personer väldigt många personer om jag ska vara ärlig. Det där med åldern är faktiskt en rätt så känslig punkt för mig, eller ? Jag vet inte riktigt men jag reagerar rätt så starkt på det. Jag har alltid gillat äldre killar, då menar jag verkligen alltid. När jag var 8 år gammal satt och och drägglade efter jätte snygga 17 åringar som berättade för mig på msn hur man har sex osv... jag tyckte det var ett väldigt intressant ämne och eftersom dessa pojkar var äldre än mig och hade en hel del kunskap inom detta område blev väldigt intressanta. Jag minns att jag satt hemma hela kvällarna och satt vid min lilla dator och pratade i timmar med dessa killar, varje dag lärde jag mig någonting nytt. Så nu börjar detta inlägg även att handla om mina kunskaper inom sex, lika bra att ta med det också.

jag har alltid varit redo för att testa nya saker, jag har alltid kännt mig redo för att våga testo någonting nytt något lite mer spännande än det jag redan kunde eller vad man nu ska kalla de. I alla fall jag träffade självklart aldrig dessa killar, men allting utvecklades. När jag var 10 år gammal fick jag min första mens period. När jag var 12 år gammal ljög jag för mamma att jag skulle sova hos Rebecca (vilket jag även gjorde) fast vad vi gjorde är en helt annan sak... Vi drog till en fjortisfest elverket som de heter eller hette (finns de kvar?). Där inne hade man tävlingar om vem som kunde hångla med flest killar. Jag hade tidigare aldrig ens kysst en kille... Så jag och Rebecca var väldigt nyfikna inom den saken. Båda var väldigt blyga och jag minns stunden mycket väl. Rebecca frågade en kille om han ville hångla med mig, han nickade, tog tag i min midja och tryckte in sin tunga i min mun.. Detta på gick nu i cirka 5 minuter utan andnings pause. Direkt efteråt sprang jag och Rebecca till toaletten och jag var så stolt att ja började gråta av lycka.

När jag blev hela 13 år träffade jag en kille vid namn Adam. Jag började gilla honom väldigt mycket han var då 15 alltså var han 2 år äldre än mig. Vi träffades rätt så många gånger, en gång hade vi sex. Alltså tog han min oskuld när jag var 13 år gammal. Men efter många omständigheter så funkade det inte mellan oss och efter en massa drama och ett stort bitmärke på hans axel så gick vi skilda vägar. Vintern därpå blev jag tillsammans med min första kärlek Sebastian som var 15 alltså 2 år äldre än mig. Vi höll ihop i 7 hela månader. Därefter var jag "tillsammans" med en yngre kille som de veerkligen inte funkade med.. herregud är den enda kommentaren jag har till det "förhållandet" sen nu efter de har jag inte haft tid eller ork att sattsa på ett nytt förhållande. Jag har insett att killar som är äldre är någonting mer i min stil.. Detta låter säkert jätte fånigt för er men jag gillar äldre och äldre... Först träffade jag en kille vid namn Richard som var 19 år men de kändes inte rätt så träffade jag Kim 21 år och de känns helt perfekt !! mellan 20-22 års åldern är en ålder för mig känner jag.

För mig är åldern bara en siffra, jag har nu suttit och skrivit en väldigt lång och kanske onödig text, men vad jag ser och säkert ni är att jag alltid dragits till killar som är äldre än mig. Jag känner mig tryggare med en äldre kille och det känns som om att vi har mer gemensamt även fast vi är i två helt olika zoner skulle man kunna kalla det. Det är samma sak med mina vänner, deras ålder ligger mellan 17-19 där med. Killar i min ålder, de vill säga 15 år är verkligen bara ute efter en sak. men jag känner att jag har gått förbi det stadiet, jag är inte alls ute efter sex längre. Jag vill ha en person som jag vet alltid finns där, en person som alltid älskar mig. Någon man alltid kan lägga sig i ens famn och bara känna sig omtyckt och att man är värd någonting...

Ni undrar säkert hur min mamma kan tillåta mig umgås så mycket med kim som är 6 och ett halft år äldre än mig. Hon gillade itne det i början heller, den första veckan ljög jag för henne om att han var 20. Men råkade faila mig när jag sa att han hade haft sitt körkort i 3 år, upps. Jag tror inte mamma blev så chockad eftersom hon alltid vetat att jag dragits till just äldre killar. Nu när jag hittat en en person som mamma vet att jag känner mig trygg och lycklig med så accepterar hon det. Så länge jag är lycklig är hon lycklig säger hon. Det känns jätte skönt faktiskt.

Men tillbaka till det jag verkligen ville få ut utav detta långa inlägg... Jag vill bara försöka bevisa för er att åldern är bara en siffra, bara någonting man har blivit stämplad till ! Det ändrar inte dig som person eller de ändrar inte sätter hur du tänker, de ändrar ingenting på dig. Bara vilket år du är född. Vem har sagt att man måste vara födda samma år för att vara ihop/tillsammans/par eller vad ni nu vill kalla det ? Folk har sånna fördommar och starka åsikter om en sak som inte är en sådan big deal egentligen. Allting handlar om din vilja, allting handlar om vad just du känner för personen. Vem fan ska egentligen lägga sig i vem du umgås med ? Det är dina val, så länge du följer ditt hjärta så gör du rätt. Så länge det gör dig lycklig så gör du rätt. Så länge du trivs med det du gör så gör du rätt. Så länge du känner att de är rätt så är de rätt.

Tack för mig och mina åsikter kring åldern. Puss