Miichelle <3

Jag bara sitter och skakar, de bara sprutar ut tårar. Jag har ingenting kvar längre, verkligen ingenting. Är bara en dum bortblåst unge. Har ägnat hela dagen åt att gråta, ägnat hela dagen åt att skämmas. Jag har så mycket att skriva men det svider i mina ögon och kinderna bränns. Har ingen ord att engagera mig så mycket så de får bli som det blir. Är helt slutkörd allt snurrar, jag mår illa, har ont i magen. Är helt ensam. Finns ingen liten Jessie längre, finns ingen tilllit till pappa finns ingenting kvar. Mamma är arg på mig för att jag gick från skolan, pappa svarar inte på mitt sms, det finns ingen katt som slickar bort mina tårar. Att komma hem och se hur tomt det är var det hemskaste idag. Min katt, mitt allt... Elller att få reda på sanningen om min egna pappa, eller höra hur besviken mamma var. Jag orkar inte, allting faller bara ihop. Man brukar säga, "nya tag i morron" men jag längtar inte till i morron, vill vakna upp med Jessie över mig spinnandes. Allt är så tomt nu, finns ingen liten mjaowande sak. Finns ingenting längre. Har suttit hela dagen och bara skakat och gråtit. är i chocktillstånd. mår inge bra, behöver nån nu. men det är vid sånna här tillfällen ingen ställer upp. Då alla skiter i en. en äkta vän hade brytt sig, en äkta vän hade suttit bredvid mig just nu och torkat mina tårar. Allt höll på att bli så bra så hände det hära.

Jag får en massa skolk, jag får dåliga betyg, jag får dålig kritik, allting är bara skit. mitt liv är helt jävla fuck up just nu. trött på att bygga upp tornet när det ändå bara sparkas ner hela tiden. Jag skulle behöva en revolution just nu i mitt liv. Allting är så mörkt och ingen tänder lampan. Jag hittar inte till lampan, kan någon bara tända den, snälla ?

Vill bara sätta mig i ett svart rum och försvinna, vill somna och aldrig vakna. Min värld snurrar, runt och runt. Allting gungar fram och tillbaka. jag vill ha kärlek, jag vill inte vara ensam. Vart är min katt, vart är min pappa?

Vart är den personen jag brukade vara, den glada michelle ? den finns inte längre. Allt hopp är borta, allt jag har kämpat för är borta. finns ingenting kvar, inga hopp ingenting. i 14 hela år har jag kämpat efter sanningen, nu när jag äntligen fått reda på den ångrar jag mig något enormt. Jag vill inte längre, vill inte bli stor. Vill krympa då jag inte visste nått. Allt var mycket bättre då slapp gå runt och undra, slapp sitta och gråta. Kärlek är någonting som saknas, någonting jag behöver men inte kan få. Jag är rädd, jag är riktigt rädd. Rädd att förlora någonting mer än vad jag redan förlorat. Men vad mer kan gå fel nu ? Allt har redan passerat sin kant, allt har redan ramlat och går inte att få upp igen. Hur mycket jag än försöker sträcka min hand så når jag inte det jag vill ha. tårarna bara rinner, de rinner som en flod, kinderna bara svider, som en citron. Klarar inte av skolan längre. Jag har ingen kraft för den längre, trött på rykten trött på att få skit för ingenting. Jag är så grymt trött på allting som har med livet att göra, det enda man gör är samma vardigla saker verenda dag. Vaknar, äter, sover.

Livet börjar bli tråkigt och eländigt, finns inget nytt. Allt man kämpat mer har ramlat behöver nya tag, behöver nya krafter. Men vartifrån ? vart ska man få all energi som man lagt ner på att bygga upp tornet som rasat ? Det går inte mer. Det har rasat och jag saknar utrustning. Finns inget hopp längre. Allt är över bara att acceptera.

Nu ska jag gå och duscha innan jag svimmar av. Får se om jag ens vaknar upp i morron.